Ovansjö Järnvägar är en fiktiv liten bibana till en elektrifierad enkelspårig linje, någonstans i södra Sverige. Järnvägen startade som ett lokalt utvecklingsprojekt med till stor del privata finansiärer pådrivna av bygdens starke man Nils Hulth d. ä. Baserat på transportbehovet av timmer till sågen och pappersbruket i Ovansjö stakades en järnväg ut i det skogsbeklädda och kuperade landskapet. Nils Hulth visade sig vara en framsynt man då han mot allas vilja tvingade igenom att järnvägen skulle byggas med normal spårvidd, något som förmodligen haft en avgörande betydelse för banans överlevnad i modern tid, men som då det begav sig var mycket nära att ruinera alla inblandade.
Släkten Hulth har satt sin prägel på både bana och bygd. Även om bolaget OJ formellt upphörde på trettiotalets början och löstes in av Statens Järnvägar så har släkten Hulth fortsatt att, stundom med moraliskt tvivelaktiga metoder, arbeta för järnvägen som huvudsaklig transportled i bygden. De lokala åkerierna har varje gång man gett sig på att konkurrera med järnvägen drabbats av oförklarliga olyckor med haverier i maskinparken, kraftiga influensautbrott bland chaufförerna etc. Så nu, 1979, står sig denna lilla bibana fortfarande förvånande väl i jämförelse med mindre lyckligt lottade banor i vårt avlånga land där nedläggningarnas stora epok just har börjat.
För de stunder vädret inte tillåter att man kurar nere i källaren finns också en trädgårdsjärnväg vid namn EEJ, vilket kan uttydas som Eleonora Enskilda Järnvägar eller som Enovägen Enskilda Järnvägar efter behag.